Tips & råd

Till dig som är djurägare följer nedan ett antal tips och råd inom ämnen vi ofta får frågor om.

ID-märkning

Hundar

Det är obligatoriskt för alla hundar att vara ID-märkta med microchip och du som ägare måste registrera ditt ägarskap i Jordbruksverkets hundregister. Detta är för att göra det enklare att fastställa vem som är ägare ifall hunden springer bort. 

Valpar ska ID-märkas före fyra månaders ålder. Ofta görs chipmärkning av uppfödaren i samband med besiktning av valpen inför försäljning. Det är dock inte säkert att uppfödaren har sett till att valpen är registrerad hos Jordbruksverket med sin nya ägare, så se till att det blir gjort. Du kan själv kontrollera att hunden är registrerad på Jordbruksverkets hemsida och vem som står som ägare (genom att söka på dess chipnummer), och om den inte är det kan du registrera din hund där. Där kan även ägarbyte registreras.

Du kan även registrera din hund i SKKs ägarregister (DjurID).

Märkningssätt

Det finns två olika sätt att ID-märka hundar och katter: microchip eller örontatuering. Båda görs hos veterinär.

Chipmärkning görs genom att ett microchip placeras under huden i nacken med hjälp av en spruta. Sticket gör lite ont men smärtan är snabbt över. Det kan göras på vaket djur, ofta i samband med besiktning innan försäljning. På katter som inte tidigare är märkta görs det ofta i samband med kastration. Vi bjuder på en chipmärkning vid kastrering eftersom vi tycker att det är viktigt att alla katter märks och registreras. Chipmärkningen kan läsas av med en chipläsare vilket finns hos veterinär och polis. Även privatpersoner kan köpa en chipläsare om man så vill. Chipet kan bara läsas av på nära håll (ca 10 cm). För utfärdande av EU-pass inför utlandsresa krävs det att djuret har en chipmärkning.

Katter kan även märkas med en örontatuering. Det gör ont och katten behöver därför vara sederad eller sövd. Det görs ofta i samband med kastrering. Med en örontatuering kan vem som helst se att djuret är märkt och söka i något av de register som finns. Örontatueringen blir dock ofta suddig med åren vilket kan göra det svårt att tyda den, därför rekommenderar vi i första hand chip. Det går dock utmärkt att ha sin katt märkt med både chip och tatuering om man så vill. Hundar märktes förr med örontatuering men det görs i princip aldrig numera.

Katter

Från och med 2023 ska din katt vara id-märkt och registrerad hos Jordbruksverket. Det gäller såväl innekatter som utekatter. Kravet på registrering gäller även om din katt redan är registrerad i ett frivilligt register. När alla katter är märkta och registrerade blir det enklare att återförena en bortsprungen katt med sin ägare. Då kan man också se vilka katter som saknar ett hem så att de kan få hjälp till eventuell vård och att hitta ett hem.

Som kattägare ska du låta märka katten med antingen chip eller tatuering så att den kan identifieras och registreras. Du kan även behöva uppdatera en befintlig id-märkning om en tatuering suddats ut eller om chippet blivit oläsligt. Kattungar ska vara märkta och registrerade innan de blivit 4 månader gamla. Du är inte skyldig att märka och registrera din katt om den är född före den 1 januari 2008.

Registrering sker på Jordbruksverkets hemsida.

Utöver registret hos Jordbruksverket finns även ett register som SKK ansvarar för (DjurID) samt ett register hos SVERAK, Sveriges kattklubbars riksförbund (id-registret.se). Det är valfritt att registrera sin katt hos SKK och SVERAK.

Kliniken utför själva märkningen men ansvaret för att registrering av katten sker ligger på djurägaren.

Försäkring

Försäkring

Vi rekommenderar att du veterinärvårdsförsäkrar ditt djur. Om oturen är framme och ditt djur behöver vård kan det bli dyrt, och försäkringen gör stor skillnad. Ett alternativ är att lägga undan en större summa pengar för detta ändamål. Tänk dock på att om du har otur och djuret blir allvarligt sjukt eller behöver vård många gånger under livet kan det börja handla om stora summor. Det kan även vara värt att fundera över hur man skulle göra om djuret behöver avancerad vård med osäker prognos – kanske är det värt att försöka om man har en försäkring, medan det känns svårare att lägga ut en stor summa pengar när det inte är säkert att det kommer att gå bra.

Försäkra ditt djur så fort du får hem det! Vissa åkommor ersätts bara om försäkringen varit tecknad sedan ung ålder. De flesta försäkringar har en karensperiod i början av försäkringen då enbart akuta olyckor ersätts och inte sjukdomar.

Försäkringspremie, självrisk och maxbelopp 

Generellt fungerar de flesta försäkringar ungefär likadant. Du betalar en årspremie, antingen som en klumpsumma eller fördelat över året. Denna betalas oavsett om ditt djur behöver veterinärvård eller ej. Premiekostnaden beror av många faktorer, däribland djurets ålder och ras (raser som har mer hälsoproblem är dyrare att försäkra). Om djuret skadar sig eller blir sjukt kan du utnyttja försäkringen när kostnaderna kommit upp över din självrisk. Försäkringen har i regel en fast självrisk (ofta ca 1500-3000 kr) och en rörlig självrisk (ofta ca 15-25%). Självrisken betalar du och försäkringen ersätter resten av kostnaden. Ha därför alltid pengar sparade så det räcker till självrisken. De flesta försäkringsbolag har olika maxbelopp att välja på (tex 30 000, 60 000 eller 120 000 kr). Generellt är det bra att åtminstone ha medelnivån, men tänk igenom hur mycket du är beredd att lägga ut i självrisk om ditt djur skulle bli allvarligt sjukt. Under en tid efter att du utnyttjat din försäkring innefattas ytterligare veterinärkostnader av samma självriskperiod, då den fasta självrisken inte behöver betalas igen. Längden på självriskperioden varierar mellan olika bolag men är ofta några månader.

Hur du får ersättning från försäkringsbolaget

Om du behöver utnyttja din försäkring skickar du in skadeanmälan som du får tillsammans med ditt kvitto när du betalat för besöket. Du får sedan tillbaka pengar från försäkringsbolaget som sätts in på ditt bankkonto.

Under kontorstid finns även möjlighet att direktreglera besöket hos veterinären för att slippa lägga ut hela summan. Det innebär att du endast betalar din självrisk (fast + rörlig del) vid besöket och försäkringsbolaget betalar ut sin ersättning direkt till kliniken. För denna tjänst tar vi ut en avgift på 175 kr. Du kan då behöva vänta kvar under ca 30-60 minuter medan vi väntar på svar från försäkringsbolaget.

Att välja försäkring
Det finns en mängd olika försäkringsbolag att välja mellan. Dessa kan ha olika försäkringsvillkor, olika premiekostnader och olika system för skadereglering. På försäkringsbolagens hemsidor kan du läsa försäkringsvillkoren och göra prisjämförelser. De flesta försäkringsbolag har också olika varianter av försäkring att välja på (tex olika maxbelopp och självrisker). Många försäkringsbolag ger dig möjlighet att göra olika tillägg, exempelvis ersättning för mediciner och rehab. Försäkringarna ersätter inte allt, exempelvis kan det finnas undantag för vissa sjukdomar hos vissa raser, så kontrollera försäkringsvillkoren noga.

Om djuret redan har en försäkring hos sin tidigare ägare kan du fråga om det går att skriva över försäkringen på dig i stället för att teckna en helt ny försäkring. Detta är en fördel särskilt om det rör sig om ett vuxet/äldre djur och om djuret har haft sjukdomar och skador tidigare, då det annars kan bli undantag för problem relaterat till tidigare sjukdomar. Av samma anledningar gäller det att tänka efter noga om man överväger att byta försäkringsbolag på sitt vuxna djur.

Det finns även möjlighet att teckna en livförsäkring för ditt djur. Det innebär att om du blir tvungen att avliva ditt djur i ung ålder av medicinska orsaker kan du få ut en ersättning från försäkringsbolaget, oftast motsvarande djurets marknadsvärde. För att få ut denna ersättning kräver försäkringsbolagen att beslutet om avlivning ska ha fattats i samråd med veterinär efter veterinärundersökning och ev. utredning av djurets problem.

Nedan följer länkar till några hemsidor som kan hjälpa dig att jämföra försäkringar:

Kastrering

Kastrering av hund

Som ägare kan man välja att kastrera sin hund om den inte är tänkt för avel.

Tikar ska inte kastreras under ett löp, det är att föredra att utföra operationen mellan två löp. 

Den uppenbara fördelen är att man inte behöver oroa sig för en oplanerad parning. Medicinskt finns det fördelar med kastration men också nackdelar. Hos tik försvinner risken för livmoderinflammation (som är mycket vanligt hos äldre tikar) och risken för juvertumörer minskar, särskilt vid kastration innan tiken haft sitt tredje löp. Tikar som mår dåligt i samband med löp eller skendräktighet slipper dessa hormonsvängningar. Kastrerade hanhundar slipper risken för testikeltumörer, och risken minskar för prostatabesvär, bråck i ändtarmen (perinealbråck) och analadenom (en tumörtyp).

Den största nackdelen är att kastrerade hundar har lättare att bli överviktiga, så det är ofta klokt att minska fodermängden eller byta till ett lågkalorifoder efter kastration. Urininkontinens till följd av kastration förekommer hos tikar och i enstaka fall även hos hanhund. I de flesta fall går detta bra att medicinera. Pälskvalitén kan bli sämre efter en kastration. Detta är beroende av vilken pälstyp hunden har, så det kan vara värdefullt att fråga andra ägare av hundar av samma ras hur deras hunds päls har påverkats av kastration.

Om och hur beteendet påverkas av kastration är mycket individuellt. Man ska inte se det som den enda lösningen på ett beteendeproblem. Ofta blir överdrivet tikintresse bättre hos hanhundar och tikar som mår dåligt av löp och skendräktighet kan bli mer balanserade. Ängsliga/rädda hundar kan i vissa fall bli sämre av en kastration.

För hanhundar kan man prova en kemisk kastration (har effekt i ca 6 månader) för att se hur hunden reagerar, innan man beslutar om kirurgisk kastration.

Vid en kastration tar man bort testiklarna på hanhund, och äggstockarna (och oftast livmodern) på tik. Efter operationen ska hunden ha body/krage och vila under minst 10-12 dagar.

Vi rekommenderar att kastration av hund görs tidigast vid 6 månaders ålder, gärna vänta lite längre, särskilt på stora hundar. Tikar kan med fördel kastreras mellan första och andra löpet för att minska risken för juvertumörer så mycket som möjligt. Kastration ska helst inte göras när tiken löper eller är skendräktig, för att minimera komplikationsrisken.

Hoppas denna information gör ert beslut lättare och tilläggas bör att de flesta djurägarna är mycket nöjda med sina kastrerade hundar.

Kastrering av katt

Vi rekommenderar att alla katter som inte ska användas i planerad avel kastreras.
I Sverige infördes en ny föreskrift 2020 (9) som lyder:

2§ Djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för. Allmänna råd till 6 kap. 2§ Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.

Vi rekommenderar kastration tidigast vid 4 månaders åder, men vänta gärna tills katten är ca 5-6 månader. Det bör göras innan en utekatt tillåts gå ut. De flesta katter blir könsmogna vid ca 5-6 månaders ålder, men enstaka kan bli det tidigare, så det kan vara en anledning att kastrera lite tidigare om man har både hankatt och honkatt. Alternativet att ge p-piller till honkatt rekommenderas inte, särskilt inte under långa perioder, eftersom det medför stor risk för biverkningar. Framför allt ökar risken för maligna juvertumörer vid långvarig användning.

Kastration görs naturligtvis för att förhindra fortplantning, men har även andra fördelar. Okastrerade hankatter urinmarkerar ofta på oönskade platser inomhus och okastrerade honkatter är har ett intensivt löpbeteende. Det är vanligare att okastrerade utekatter hamnar i slagsmål med andra katter eller försvinner. Kastration eliminerar även risken för sjukdomar i livmoder/äggstockar/testiklar (som livmoderinflammation och tumörer), samt minskar risken för juvertumörer.

Många katter går lätt upp i vikt då de kastrerats, så det är bra att minska fodergivan redan direkt efter kastreringen med ca 30%. Övervikt är ett stort problem med risk för följdsjukdomar som ledproblem och diabetes. Det bästa för att undvika övervikt att ge katten framför allt blötmat med lågt kolhydratinnehåll och undvika torrfoder. Motion är naturligtvis också viktigt!

Vid kastreringen tas äggstockar och livmoder bort på honkatter och testiklarna tas bort på hankatter. På Uppsala Veterinärmottagning kastrerar vi honkatter antingen via så kallat flanksnitt eller med bukingrepp. Vid flanksnitt går man in på höger sida i stället för under buken som i vanliga fall. Med denna metod minskar man risken för bråck och såret blir mindre. Vi syr såret med material som tas upp av kroppen, så man behöver inte komma in för att ta bort stygn. Honkatter som kastrerats med flanksnitt och hankatter brukar oftast inte bry sig om såret, så de behöver oftast ingen krage. Om katten vill slicka på såret ska naturligtvis krage användas. 

Utfodring

I vår butik säljer vi veterinärfoder, vilket kan vara en nödvändig del av ditt djurs behandling.

Vi saluför foder av märkena Hill’s och Royal Canin.

Dietråd vid kräkningar och diarré

Kräkningar och diarré hos hund och katt kan ha många olika orsaker. Det kan röra sig om att djuret ätit något olämpligt, en bakterie- eller virusinfektion, kraftig parasitbörda eller någon annan sjukdom som påverkar djurets mag-tarmkanal. Åtgärderna kan därför variera.

Kontakta oss om:

Om ditt djur har kraftiga kräkningar och/eller diarré eller är allmänpåverkad ber vi er att kontakta oss då det kan vara symtom på allvarlig sjukdom.

Detta är extra viktigt om djuret ej får behålla vatten, fortsätter att kräkas trots att det ej kommer upp något, om det finns blod i kräkningarna eller diarrén samt om djuret är kraftigt allmänpåverkat eller har feber.

Vid kräkningar och diarré hos unga djur bör veterinär alltid kontaktas.

Det är mycket viktigt att djuret hela tiden har tillgång till färskt vatten. Minimibehovet av vätska under ett dygn är för en hund ca 50 ml/kg (alltså 1 liter för en 20 kg hund) och ca 60 ml/kg för en katt eller för riktigt små hundar. Om djuret inte får i sig tillräckligt mycket vätska kan det behöva läggas in hos veterinären under dagen för att få dropp.  Det finns även olika tillskott som kan ges för att påskynda tillfrisknandet.

Vi säljer produkterna FortiFlora och Canikur i vår butik.

FortiFlora är ett pulver med goda tarmbakterier som strös på maten en gång/dag.

Canikur (pasta eller tabletter) är ett preparat som skyddar tarmväggen och stoppar diarré genom att dra till sig vätska och binda toxiner som kan bildas i tarmen.

Inför utlandsresa

Checklista inför resan

  • Är din hund/katt tillräckligt frisk för att följa med?
  • Är ditt djur chipmärkt?
  • Har ditt djur ett pass och är det uppdaterat?
  • Har du kollat upp försäkringen för din hund/katt?
  • Behövs skydd mot fästingar, mygg, loppor och andra parasiter?
  • Är alla vaccinationer som krävs givna?
  • Har du kollat upp vilka parasiter och infektionssjukdomar som finns på ditt resmål? Krävs avmaskning för inresa?
  • Kolla upp hur lång tid innan avresa som eventuell vaccination eller avmaskning ska ges, vissa preparat har en verkningstid som måste uppnåtts innan resan.
  • Har du kollat vilka lokala regler som gäller på destinationen?
  • Kontakta veterinära myndigheter i det land dit du skall resa för information om vilka lagar och förordningar som gäller avseende införsel av hundar/katter till respektive land.

Vid resa till eller från länder utanför EU är det ännu viktigare att ta reda på vad som krävs, det kan till exempel finnas krav på isolering/karantän vid införsel från vissa högriskländer.

Det sker ständigt förändringar kring införselregler av djur. Det är djurägarens skyldighet att ta reda på vilka regler och krav som finns. Om djuret inte uppfyller kraven vid gränsöverförsel kan den avvisas, sättas i karantän eller i värsta fall avlivas. 

Pass

För att kunna resa utomlands måste djuret ha ett EU-pass. I passet finns uppgifter om djuret och vilka förebyggande åtgärder det har fått, så som vaccineringar, avmaskningar och hälsoundersökningar.

Utfärdande av pass görs av en veterinär.

Rabiesvaccin

För att djuret ska få resa tillbaka till Sverige måste det vara rabiesvaccinerat. Det kan dock finnas andra regler för att få föra in ett djur i övriga EU-länder. Det är därför mycket viktigt att ta reda på bestämmelserna i god tid före resa. Information kan fås från Jordbruksverket samt det aktuella landets ambassad.

Det finns två olika tillverkare av rabiesvaccin. Det ena görs vanligtvis genom att ge djuret 2 sprutor med 3-4 veckors mellanrum, varvid ett pass oftast utfärdas vid första vaccineringen. Det andra märket ges endast en gång. För båda typerna av rabiesvaccin måste det gå 21 dagar innan man kan resa.

Beroende på vilket vaccin som använts ska djuret sedan åter vaccineras med ett intervall på max 1 år för Rabisin vet. eller 3 års intervall för Nobivac Rabies vet. Om intervallet överskrids måste man vänta minst 21 dagar innan utresa.

Djuret bör generellt sett även ha ett gott skydd mot de sjukdomar som vi normalt vaccinerar emot i Sverige, förekomsten av dessa sjukdomar kan vara betydligt högre i andra länder.

Chipmärkning

Ditt djur ska vara märkt med ett chip . Datum för id-märkning eller avläsning av id-märkning och id-numret ska stå i djurets EU‑pass. 

Id-märkningen ska alltid göras innan utfärdande av pass samt rabiesvaccination. 

Avmaskning

Vissa länder kräver att hundar är avmaskade mot rävens dvärgbandmask (echinococcos) för att de ska få komma in i landet. Det gäller till exempel Finland, Norge, Irland och Malta. Ta reda på vad som gäller i landet som du ska resa till.

Avmaskning sker hos veterinären och ska intygas i passet. Behandlingen ska utföras inom en period på högst 120 timmar och minst 24 timmar före den planerade resan.

Avmaskning mot rävens dvärgbandmask rekommenderas även att göra inom 10 dagar före inresa i Sverige. Det ska göras med ett preparat som innehåller substansen prazikvantel. Det är viktigt att noggrant plocka upp avföringen efter hunden de första dagarna efter avmaskningen för att minska smittspridning.

Ytterligare en avmaskning rekommenderas inom 1-2 veckor efter hemkomsten till Sverige.

Profylax mot parasiter & sjukdomar

Beroende på vilket land djuret ska resa till kan risken för andra sjukdomar som normalt sett inte finns i Sverige variera. Det kan vara lämpligt att använda ett fästingbekämpande preparat eller att vaccinera mot exempelvis leptospiros.

Länkar

Avmaskning

Hundar och katter kan vara smittade av inälvsparasiter utan att visa några symtom. En mindre mängd parasiter stör inte heller djurets hälsa.

Exempel på fysiska tecken på att ditt djur har inälvsparasiter/mask:

Dessa symtom kan dock ses vid en mängd olika sjukdomstillstånd, kontakta därför i första hand veterinär om ditt djur visar dessa symtom.

Det tydligaste tecknet är dock att mask ses i avföringen, runt analöppningen eller i kräkningar.

De flesta inälvsparasiter är artspecifika och därför kan inte kattens maskar smitta till hunden och vice versa. De smittar endast i sällsynta fall till oss människor och det krävs då att man får i sig spolmaskens ägg via munnen. Bandmasken behöver däremot en mellanvärd och kan därför inte smitta till människor.

Avmaskning hos katt

Spolmask

Kattungar bör avmaskas första gången under fjärde till sjätte levnadsveckan. Därefter sker fortsatt avmaskning enligt intervallet för valt preparat fram till 3 månaders ålder.  Vid användning av substansen pyrantel innebär detta att avmaskning ges varannan vecka och vid användning av fenbendazol, flubendazol eller febantel ges avmaskningen med 4 veckors mellanrum.

Innekatter som är uppfödda inomhus har sällan inälvsparasiter, träckprov bör därför tas vid 4 veckors ålder för att undersöka om det finns ett behov att avmaska.

Vuxna katter får sällan spolmaskinfektion och avmaskning rekommenderas endast efter påvisande av maskförekomst.

Bandmask

Katter infekteras med bandmask genom att äta bytesdjur, så som små gnagare. Det är därför generellt sett endast utekatter som drabbas. Avmaskning rekommenderas endast vid påvisad förekomst av bandmask, vilket antingen sker genom träckprov eller genom att masksegment (ser ut som vita risgryn) ses i avföringen eller runt anus. Bandmask behandlas med substansen prazikvantel eller fenbendazol.

Avmaskning hos hund

Spolmask

Valpar bör avmaskas första gången före 21 dagars ålder (14-20 dagar). Därefter sker fortsatt avmaskning enligt intervallet för valt preparat. Vid användning av substansen pyrantel innebär detta att avmaskning ges varannan vecka och vid användning av fenbendazol, flubendazol eller febantel ges avmaskningen med 4 veckors mellanrum. Tiken avmaskas i samband med valparnas första avmaskning.

Tikar i kennelmiljö med dokumenterat stora problem med spolmask kan avmaskas dagligen med fenbendazol från dag 40 i dräktigheten till och med 14 dagar efter valpningen för att förebygga infektion av valparna.

Vuxna hundar har sällan spolmask och avmaskas endast efter påvisad maskförekomst vid träckprov.

Bandmask

Bandmask ses sällan hos hund, undantaget hundar som äter små gnagare. Avmaskning sker endast efter påvisad maskförekomst vid träckprov.

Rävens dvärgbandmask

Denna bandmask är vanligt förekommande i Mellaneuropa och har nu även påträffats i Sverige. Parasiten kan även infektera människor och kan ge mycket allvarliga symtom. Det är därför mycket viktigt att hundar som rest i Europa avmaskas med ett preparat innehållande prazikvantel inom 10 dagar före återresa till Sverige, samt inom en vecka efter hemkomst. Avföringen bör tas omhand noggrant under de 3 närmsta dagarna efter avmaskning.

Avmaskningsmedel

För att minska risken att parasiterna utvecklar resistens mot våra avmaskningsmedel bör endast valpar/kattungar samt djur med konstaterad parasitförekomst avmaskas. Ett så riktat praparat som möjligt bör användas, dvs har djuret endast spolmask används inte ett preparat som är verksamt mot både spolmask och bandmask i första hand.

ID-märkning

Hundar

Det är obligatoriskt för alla hundar att vara ID-märkta med microchip och du som ägare måste registrera ditt ägarskap i Jordbruksverkets hundregister. Detta är för att göra det enklare att fastställa vem som är ägare ifall hunden springer bort. 

Valpar ska ID-märkas före fyra månaders ålder. Ofta görs chipmärkning av uppfödaren i samband med besiktning av valpen inför försäljning. Det är dock inte säkert att uppfödaren har sett till att valpen är registrerad hos Jordbruksverket med sin nya ägare, så se till att det blir gjort. Du kan själv kontrollera att hunden är registrerad på Jordbruksverkets hemsida och vem som står som ägare (genom att söka på dess chipnummer), och om den inte är det kan du registrera din hund där. Där kan även ägarbyte registreras.

Du kan även registrera din hund i SKKs ägarregister (DjurID).

Märkningssätt

Det finns två olika sätt att ID-märka hundar och katter: microchip eller örontatuering. Båda görs hos veterinär.

Chipmärkning görs genom att ett microchip placeras under huden i nacken med hjälp av en spruta. Sticket gör lite ont men smärtan är snabbt över. Det kan göras på vaket djur, ofta i samband med besiktning innan försäljning. På katter som inte tidigare är märkta görs det ofta i samband med kastration. Vi bjuder på en chipmärkning vid kastrering eftersom vi tycker att det är viktigt att alla katter märks och registreras. Chipmärkningen kan läsas av med en chipläsare vilket finns hos veterinär och polis. Även privatpersoner kan köpa en chipläsare om man så vill. Chipet kan bara läsas av på nära håll (ca 10 cm). För utfärdande av EU-pass inför utlandsresa krävs det att djuret har en chipmärkning.

Katter kan även märkas med en örontatuering. Det gör ont och katten behöver därför vara sederad eller sövd. Det görs ofta i samband med kastrering. Med en örontatuering kan vem som helst se att djuret är märkt och söka i något av de register som finns. Örontatueringen blir dock ofta suddig med åren vilket kan göra det svårt att tyda den, därför rekommenderar vi i första hand chip. Det går dock utmärkt att ha sin katt märkt med både chip och tatuering om man så vill. Hundar märktes förr med örontatuering men det görs i princip aldrig numera.

Katter

Från och med 2023 ska din katt vara id-märkt och registrerad hos Jordbruksverket. Det gäller såväl innekatter som utekatter. Kravet på registrering gäller även om din katt redan är registrerad i ett frivilligt register. När alla katter är märkta och registrerade blir det enklare att återförena en bortsprungen katt med sin ägare. Då kan man också se vilka katter som saknar ett hem så att de kan få hjälp till eventuell vård och att hitta ett hem.

Som kattägare ska du låta märka katten med antingen chip eller tatuering så att den kan identifieras och registreras. Du kan även behöva uppdatera en befintlig id-märkning om en tatuering suddats ut eller om chippet blivit oläsligt. Kattungar ska vara märkta och registrerade innan de blivit 4 månader gamla. Du är inte skyldig att märka och registrera din katt om den är född före den 1 januari 2008.

Registrering sker på Jordbruksverkets hemsida.

Utöver registret hos Jordbruksverket finns även ett register som SKK ansvarar för (DjurID) samt ett register hos SVERAK, Sveriges kattklubbars riksförbund (id-registret.se). Det är valfritt att registrera sin katt hos SKK och SVERAK.

Kliniken utför själva märkningen men ansvaret för att registrering av katten sker ligger på djurägaren.

Försäkring

Försäkring

Vi rekommenderar att du veterinärvårdsförsäkrar ditt djur. Om oturen är framme och ditt djur behöver vård kan det bli dyrt, och försäkringen gör stor skillnad. Ett alternativ är att lägga undan en större summa pengar för detta ändamål. Tänk dock på att om du har otur och djuret blir allvarligt sjukt eller behöver vård många gånger under livet kan det börja handla om stora summor. Det kan även vara värt att fundera över hur man skulle göra om djuret behöver avancerad vård med osäker prognos – kanske är det värt att försöka om man har en försäkring, medan det känns svårare att lägga ut en stor summa pengar när det inte är säkert att det kommer att gå bra.

Försäkra ditt djur så fort du får hem det! Vissa åkommor ersätts bara om försäkringen varit tecknad sedan ung ålder. De flesta försäkringar har en karensperiod i början av försäkringen då enbart akuta olyckor ersätts och inte sjukdomar.

Försäkringspremie, självrisk och maxbelopp 

Generellt fungerar de flesta försäkringar ungefär likadant. Du betalar en årspremie, antingen som en klumpsumma eller fördelat över året. Denna betalas oavsett om ditt djur behöver veterinärvård eller ej. Premiekostnaden beror av många faktorer, däribland djurets ålder och ras (raser som har mer hälsoproblem är dyrare att försäkra). Om djuret skadar sig eller blir sjukt kan du utnyttja försäkringen när kostnaderna kommit upp över din självrisk. Försäkringen har i regel en fast självrisk (ofta ca 1500-3000 kr) och en rörlig självrisk (ofta ca 15-25%). Självrisken betalar du och försäkringen ersätter resten av kostnaden. Ha därför alltid pengar sparade så det räcker till självrisken. De flesta försäkringsbolag har olika maxbelopp att välja på (tex 30 000, 60 000 eller 120 000 kr). Generellt är det bra att åtminstone ha medelnivån, men tänk igenom hur mycket du är beredd att lägga ut i självrisk om ditt djur skulle bli allvarligt sjukt. Under en tid efter att du utnyttjat din försäkring innefattas ytterligare veterinärkostnader av samma självriskperiod, då den fasta självrisken inte behöver betalas igen. Längden på självriskperioden varierar mellan olika bolag men är ofta några månader.

Hur du får ersättning från försäkringsbolaget

Om du behöver utnyttja din försäkring skickar du in skadeanmälan som du får tillsammans med ditt kvitto när du betalat för besöket. Du får sedan tillbaka pengar från försäkringsbolaget som sätts in på ditt bankkonto.

Under kontorstid finns även möjlighet att direktreglera besöket hos veterinären för att slippa lägga ut hela summan. Det innebär att du endast betalar din självrisk (fast + rörlig del) vid besöket och försäkringsbolaget betalar ut sin ersättning direkt till kliniken. För denna tjänst tar vi ut en avgift på 175 kr. Du kan då behöva vänta kvar under ca 30-60 minuter medan vi väntar på svar från försäkringsbolaget.

Att välja försäkring
Det finns en mängd olika försäkringsbolag att välja mellan. Dessa kan ha olika försäkringsvillkor, olika premiekostnader och olika system för skadereglering. På försäkringsbolagens hemsidor kan du läsa försäkringsvillkoren och göra prisjämförelser. De flesta försäkringsbolag har också olika varianter av försäkring att välja på (tex olika maxbelopp och självrisker). Många försäkringsbolag ger dig möjlighet att göra olika tillägg, exempelvis ersättning för mediciner och rehab. Försäkringarna ersätter inte allt, exempelvis kan det finnas undantag för vissa sjukdomar hos vissa raser, så kontrollera försäkringsvillkoren noga.

Om djuret redan har en försäkring hos sin tidigare ägare kan du fråga om det går att skriva över försäkringen på dig i stället för att teckna en helt ny försäkring. Detta är en fördel särskilt om det rör sig om ett vuxet/äldre djur och om djuret har haft sjukdomar och skador tidigare, då det annars kan bli undantag för problem relaterat till tidigare sjukdomar. Av samma anledningar gäller det att tänka efter noga om man överväger att byta försäkringsbolag på sitt vuxna djur.

Det finns även möjlighet att teckna en livförsäkring för ditt djur. Det innebär att om du blir tvungen att avliva ditt djur i ung ålder av medicinska orsaker kan du få ut en ersättning från försäkringsbolaget, oftast motsvarande djurets marknadsvärde. För att få ut denna ersättning kräver försäkringsbolagen att beslutet om avlivning ska ha fattats i samråd med veterinär efter veterinärundersökning och ev. utredning av djurets problem.

Nedan följer länkar till några hemsidor som kan hjälpa dig att jämföra försäkringar:

Kastrering

Kastrering av hund

Som ägare kan man välja att kastrera sin hund om den inte är tänkt för avel.

Tikar ska inte kastreras under ett löp, det är att föredra att utföra operationen mellan två löp. 

Den uppenbara fördelen är att man inte behöver oroa sig för en oplanerad parning. Medicinskt finns det fördelar med kastration men också nackdelar. Hos tik försvinner risken för livmoderinflammation (som är mycket vanligt hos äldre tikar) och risken för juvertumörer minskar, särskilt vid kastration innan tiken haft sitt tredje löp. Tikar som mår dåligt i samband med löp eller skendräktighet slipper dessa hormonsvängningar. Kastrerade hanhundar slipper risken för testikeltumörer, och risken minskar för prostatabesvär, bråck i ändtarmen (perinealbråck) och analadenom (en tumörtyp).

Den största nackdelen är att kastrerade hundar har lättare att bli överviktiga, så det är ofta klokt att minska fodermängden eller byta till ett lågkalorifoder efter kastration. Urininkontinens till följd av kastration förekommer hos tikar och i enstaka fall även hos hanhund. I de flesta fall går detta bra att medicinera. Pälskvalitén kan bli sämre efter en kastration. Detta är beroende av vilken pälstyp hunden har, så det kan vara värdefullt att fråga andra ägare av hundar av samma ras hur deras hunds päls har påverkats av kastration.

Om och hur beteendet påverkas av kastration är mycket individuellt. Man ska inte se det som den enda lösningen på ett beteendeproblem. Ofta blir överdrivet tikintresse bättre hos hanhundar och tikar som mår dåligt av löp och skendräktighet kan bli mer balanserade. Ängsliga/rädda hundar kan i vissa fall bli sämre av en kastration.

För hanhundar kan man prova en kemisk kastration (har effekt i ca 6 månader) för att se hur hunden reagerar, innan man beslutar om kirurgisk kastration.

Vid en kastration tar man bort testiklarna på hanhund, och äggstockarna (och oftast livmodern) på tik. Efter operationen ska hunden ha body/krage och vila under minst 10-12 dagar.

Vi rekommenderar att kastration av hund görs tidigast vid 6 månaders ålder, gärna vänta lite längre, särskilt på stora hundar. Tikar kan med fördel kastreras mellan första och andra löpet för att minska risken för juvertumörer så mycket som möjligt. Kastration ska helst inte göras när tiken löper eller är skendräktig, för att minimera komplikationsrisken.

Hoppas denna information gör ert beslut lättare och tilläggas bör att de flesta djurägarna är mycket nöjda med sina kastrerade hundar.

Kastrering av katt

Vi rekommenderar att alla katter som inte ska användas i planerad avel kastreras.
I Sverige infördes en ny föreskrift 2020 (9) som lyder:

2§ Djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för. Allmänna råd till 6 kap. 2§ Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.

Vi rekommenderar kastration tidigast vid 4 månaders åder, men vänta gärna tills katten är ca 5-6 månader. Det bör göras innan en utekatt tillåts gå ut. De flesta katter blir könsmogna vid ca 5-6 månaders ålder, men enstaka kan bli det tidigare, så det kan vara en anledning att kastrera lite tidigare om man har både hankatt och honkatt. Alternativet att ge p-piller till honkatt rekommenderas inte, särskilt inte under långa perioder, eftersom det medför stor risk för biverkningar. Framför allt ökar risken för maligna juvertumörer vid långvarig användning.

Kastration görs naturligtvis för att förhindra fortplantning, men har även andra fördelar. Okastrerade hankatter urinmarkerar ofta på oönskade platser inomhus och okastrerade honkatter är har ett intensivt löpbeteende. Det är vanligare att okastrerade utekatter hamnar i slagsmål med andra katter eller försvinner. Kastration eliminerar även risken för sjukdomar i livmoder/äggstockar/testiklar (som livmoderinflammation och tumörer), samt minskar risken för juvertumörer.

Många katter går lätt upp i vikt då de kastrerats, så det är bra att minska fodergivan redan direkt efter kastreringen med ca 30%. Övervikt är ett stort problem med risk för följdsjukdomar som ledproblem och diabetes. Det bästa för att undvika övervikt att ge katten framför allt blötmat med lågt kolhydratinnehåll och undvika torrfoder. Motion är naturligtvis också viktigt!

Vid kastreringen tas äggstockar och livmoder bort på honkatter och testiklarna tas bort på hankatter. På Uppsala Veterinärmottagning kastrerar vi honkatter antingen via så kallat flanksnitt eller med bukingrepp. Vid flanksnitt går man in på höger sida i stället för under buken som i vanliga fall. Med denna metod minskar man risken för bråck och såret blir mindre. Vi syr såret med material som tas upp av kroppen, så man behöver inte komma in för att ta bort stygn. Honkatter som kastrerats med flanksnitt och hankatter brukar oftast inte bry sig om såret, så de behöver oftast ingen krage. Om katten vill slicka på såret ska naturligtvis krage användas. 

Utfodring

I vår butik säljer vi veterinärfoder, vilket kan vara en nödvändig del av ditt djurs behandling.

Vi saluför foder av märkena Hill’s och Royal Canin.

Dietråd vid kräkningar och diarré

Kräkningar och diarré hos hund och katt kan ha många olika orsaker. Det kan röra sig om att djuret ätit något olämpligt, en bakterie- eller virusinfektion, kraftig parasitbörda eller någon annan sjukdom som påverkar djurets mag-tarmkanal. Åtgärderna kan därför variera.

Kontakta oss om:

Om ditt djur har kraftiga kräkningar och/eller diarré eller är allmänpåverkad ber vi er att kontakta oss då det kan vara symtom på allvarlig sjukdom.

Detta är extra viktigt om djuret ej får behålla vatten, fortsätter att kräkas trots att det ej kommer upp något, om det finns blod i kräkningarna eller diarrén samt om djuret är kraftigt allmänpåverkat eller har feber.

Vid kräkningar och diarré hos unga djur bör veterinär alltid kontaktas.

Det är mycket viktigt att djuret hela tiden har tillgång till färskt vatten. Minimibehovet av vätska under ett dygn är för en hund ca 50 ml/kg (alltså 1 liter för en 20 kg hund) och ca 60 ml/kg för en katt eller för riktigt små hundar. Om djuret inte får i sig tillräckligt mycket vätska kan det behöva läggas in hos veterinären under dagen för att få dropp.  Det finns även olika tillskott som kan ges för att påskynda tillfrisknandet.

Vi säljer produkterna FortiFlora och Canikur i vår butik.

FortiFlora är ett pulver med goda tarmbakterier som strös på maten en gång/dag.

Canikur (pasta eller tabletter) är ett preparat som skyddar tarmväggen och stoppar diarré genom att dra till sig vätska och binda toxiner som kan bildas i tarmen.

Inför utlandsresa

Checklista inför resan

  • Är din hund/katt tillräckligt frisk för att följa med?
  • Är ditt djur chipmärkt?
  • Har ditt djur ett pass och är det uppdaterat?
  • Har du kollat upp försäkringen för din hund/katt?
  • Behövs skydd mot fästingar, mygg, loppor och andra parasiter?
  • Är alla vaccinationer som krävs givna?
  • Har du kollat upp vilka parasiter och infektionssjukdomar som finns på ditt resmål? Krävs avmaskning för inresa?
  • Kolla upp hur lång tid innan avresa som eventuell vaccination eller avmaskning ska ges, vissa preparat har en verkningstid som måste uppnåtts innan resan.
  • Har du kollat vilka lokala regler som gäller på destinationen?
  • Kontakta veterinära myndigheter i det land dit du skall resa för information om vilka lagar och förordningar som gäller avseende införsel av hundar/katter till respektive land.

Vid resa till eller från länder utanför EU är det ännu viktigare att ta reda på vad som krävs, det kan till exempel finnas krav på isolering/karantän vid införsel från vissa högriskländer.

Det sker ständigt förändringar kring införselregler av djur. Det är djurägarens skyldighet att ta reda på vilka regler och krav som finns. Om djuret inte uppfyller kraven vid gränsöverförsel kan den avvisas, sättas i karantän eller i värsta fall avlivas. 

Pass

För att kunna resa utomlands måste djuret ha ett EU-pass. I passet finns uppgifter om djuret och vilka förebyggande åtgärder det har fått, så som vaccineringar, avmaskningar och hälsoundersökningar.

Utfärdande av pass görs av en veterinär.

Rabiesvaccin

För att djuret ska få resa tillbaka till Sverige måste det vara rabiesvaccinerat. Det kan dock finnas andra regler för att få föra in ett djur i övriga EU-länder. Det är därför mycket viktigt att ta reda på bestämmelserna i god tid före resa. Information kan fås från Jordbruksverket samt det aktuella landets ambassad.

Det finns två olika tillverkare av rabiesvaccin. Det ena görs vanligtvis genom att ge djuret 2 sprutor med 3-4 veckors mellanrum, varvid ett pass oftast utfärdas vid första vaccineringen. Det andra märket ges endast en gång. För båda typerna av rabiesvaccin måste det gå 21 dagar innan man kan resa.

Beroende på vilket vaccin som använts ska djuret sedan åter vaccineras med ett intervall på max 1 år för Rabisin vet. eller 3 års intervall för Nobivac Rabies vet. Om intervallet överskrids måste man vänta minst 21 dagar innan utresa.

Djuret bör generellt sett även ha ett gott skydd mot de sjukdomar som vi normalt vaccinerar emot i Sverige, förekomsten av dessa sjukdomar kan vara betydligt högre i andra länder.

Chipmärkning

Ditt djur ska vara märkt med ett chip . Datum för id-märkning eller avläsning av id-märkning och id-numret ska stå i djurets EU‑pass. 

Id-märkningen ska alltid göras innan utfärdande av pass samt rabiesvaccination. 

Avmaskning

Vissa länder kräver att hundar är avmaskade mot rävens dvärgbandmask (echinococcos) för att de ska få komma in i landet. Det gäller till exempel Finland, Norge, Irland och Malta. Ta reda på vad som gäller i landet som du ska resa till.

Avmaskning sker hos veterinären och ska intygas i passet. Behandlingen ska utföras inom en period på högst 120 timmar och minst 24 timmar före den planerade resan.

Avmaskning mot rävens dvärgbandmask rekommenderas även att göra inom 10 dagar före inresa i Sverige. Det ska göras med ett preparat som innehåller substansen prazikvantel. Det är viktigt att noggrant plocka upp avföringen efter hunden de första dagarna efter avmaskningen för att minska smittspridning.

Ytterligare en avmaskning rekommenderas inom 1-2 veckor efter hemkomsten till Sverige.

Profylax mot parasiter & sjukdomar

Beroende på vilket land djuret ska resa till kan risken för andra sjukdomar som normalt sett inte finns i Sverige variera. Det kan vara lämpligt att använda ett fästingbekämpande preparat eller att vaccinera mot exempelvis leptospiros.

Länkar

Denna sidan använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att stanna på vår hemsida godkänner du vårt användade av cookies. Läs mer här.